Evillynn

Jag och Filip blev tillsammans igår. Jag är så oerhört glad att jag har honom. Jag fick till och med i mig mat igår som han köpte från Subways. Idag såg jag saker krypandes i maten. Jag tog några tuggor ändå och tänkte på Filip hela tiden. Han är min räddning. Han gav mig en sten som jag smeker då jag saknar honom vilket är ofta. Imorgon kommer han på besök på sjukan igen. Det känns underbart. Han och Joanna ska komma.

Jag får en sådan fruktansvärd huvudvärk av min nya medicin att de trode jag kunde ha en hjärnblödning igår så de skickade mig till röntgen. Den visade inte på någonting så det måste ju vara medicinen. Min läkare skulle kolla upp saken då han kom hem. Hoppas på att få Leponex.

I helgen blir det att besöka Filip så mycket jag kan. Ska ta bussen från sjukan direkt jag vaknar och ta sista bussen hem tror jag, eller ja, till avdelningen.

I förrgår gjorde jag mig illa. Skar ut en mask ur huden. Har varit inagd i några dagar och nu är jag hos min far. Han ska köra tillbaka mig till avdelningen på söndag eftersom jag blivit självmordsbenägen. De säger att jag är psykotisk igen och bör ligga inne. Alla tycker jag ska vara inlagd, men jag vill ju inte! Jag hatar avdelningen. Inte pga tristessen, för den känner jag inte av, utan för att jag hata att vara inlåst och risken för LPT finns alltid. Det är bara för att jag inte berättat allt som jag fick skriva ut mig. Men vem vet, jag kanske är psykotisk. Är inte det liksom en av kriterierna för att vara psykotisk? Jag ska testa och se hur den här medicinen fungerar, annars blir det Leponex. Ska få träffa min läkare på tisdag för att se om medicinen gett effekt. Jag mår ju skit dessutom, men det är inte en depression utan en del av en psykotisk sjukdom. Pesronalen är inkompetenta. Jag låg på golvet i ett dissociativt tillstånd utan att de kunde nå mig i 2½ timmar. De försökte nå mig i 5 minuter enligt vittnen och sen gav de upp och lät mig ligga där. Men iofs bättre det än att ligga i en säng full med demoner. Deras krav blir allt hårdare, speciellt på avdelningen. Där får jag varken äta eller sova för dem. Inte heller ville de ge mig näringsdrycker på avdelningen för att de ansåg att det var en del av en vanföreställning och att de inte skulle uppmuntra den eller vad man nu säger. Hemma får jag äta och sova, men då kommer kraven på blod och får maskar krypandes under huden. Jag hamnade även i ett katatonskt tillstånd tror jag iaf. Jag kunde inte röra på mig eller prata, men visste vad som hände i omgvningen. Jag vet att de kollade min puls och tjatade om att jag skulle sätta mig på en stol, men jag kunde ju inte. Tillslut vaknade jag upp ur tillståndet och satte mig på stolen efter mycket om och men. De förstår inte att jag mår bättre bara jag får lägga mig i fosterställning på golvet. Jag lever tack vare Xanor. Utan den hade jag varit död idag, men jag tar oftare än ordinerat. Istället för 2 ggr per dag tar jag upp till 6. Vet ej hur jag ska förklara detta för min läkare när jag behöver en påfyllning. Hoppas på att Seroquel fungerar så jag slipper ta så mycket benso, annars hoppas jag på att Leponexen gör det bättre. Rösterna är jobbiga, kan inte riktigt fokusera på alla samtal så jag bara nickar och ler. Har testat att skrika åt dem så de försvinner, men det fungerar bara ibland. Dessutom är det ganska pinsamt att göra det bland folk. Jaja, detta blev ett långt inlägg. Skriver mer senare.

Shes got her mouth wide open
waiting for someone to hear her scream
but it turned into a whisper
even she couldnt hear
her body red as roses
like strawberry gashes she bleeds

A figure from beyond
and angel of death then appears
"its your turn now Lucy"
and she falls down to the ground in tears
"is this what I wanted?"
she askes and looks to the sky
it was pitch black and starless
her faith disappears

She says "take me dear angel"
"I know its my time now to leave"
"take me dear angel, where stars may appear"

Min raidleader från wow kom förbi igår. Vi hånglade lite ^^ Han lovade mig epics, haha. Nä det var ganska skoj.

Ja imorgon ska jag till vetrinären. Kanske borde försäkra Lucifer i framtiden för detta kommer kosta skjortan och har ingen större lust att lägga ut en massa pengar igen på ett vetrinärsbesök. Undrar hur mycket det kommer kosta. Jag skriver mer efter besöket imorgon.

I helgen var i i Emils stuga och festade. Jag åkte med Emil och E till stugan redan på fredagen (festen skulle vara på lördagen). Vi eldade för att värma upp stugan, festade och spelade nintendo wii. På lördagen kom Per och vi badade badtunna och grillade. Det var skitkul verkligen.

Idag är jag på behandlinshemet och ska teckna lite granna. Ludvig kommer hem till oss i kollektivet vid halv fyra så då måste jag vara hemma.

Jag ska snart hämta upp min älskling från tåget. Klockan är nu 10 i 7 och hon kommer klockan 8.24. Jag längtar som fan.

Nu är jag nervös. Min älskade kommer på besök imorgon och jag längtar så jag vill spricka. Jag skriver mer senare.

...var inte helt ångestfri. Suget på att skära mig var starkt, men jag ringde en kompis i england och flera andra ringde mig för att få mig på bättre tankar. Det fungerade tillsammans med 2 Xanor och till natten tog jag en Fluscand så jag kunde somna. Mycket effektivt. Tror jag ska göra det fler gånger framöver. Jag hatar juletiden.

Kolla på min panna!

I lördags var jag på en Marilyn Manson konsert. Jag höll på att svimma innan det ens börjat av att det var så mycket folk (hade ståplats), men lyckades tillslut ta mig längst fram på ett avlägset hörn där jag såg skitbra. Vid slutet av showen hoppade Manson ner från scenen och då fick jag röra vid honom. Jag pekade på min tatuering och då han såg den så tog han tag i mitt ansikte och kysste mig på pannan Bilder på kladdet kommer snart på min blogg. En tidig julklapp! Jag är så glad att jag vill explodera.

... var ingen vanlig dag, för det var min födelsedag! :P

Jag fick en blomma, kläder, tårta, saffransgifflar och pengar och Pers present till mig var att bygga ihop min dator. Jag blev väldigt glad och tacksam för alla mina presenter. På lördag blir det födelsedagsfest med tårta, talisman och booze.

Nu har jag inte skrivit på ett tag.

Jag har nu praktik på en data-affär (Game). Det går väl sådär. Jag klarar inte av att äta innan klockan 2 på dagen så jag blir slö och slarvig på jobbet och när jag gör fel börjar jag må dåligt. Det är inte så roligt, men annars är det bra på praktiken.

Jag har nästan slutat gå på behandlingshemmet och det känns ganska skönt faktiskt. De tycker för synd om mig och det tycker jag är jobbigt.

Jag är helt slut på veckorna efter att jag varit på praktiken i 2 dagar. Jag orkar inte med så mycket.

Min aktivitetsersättning tar slut i Januari och jag har inte fått tid hos läkare för ett nytt läkarutlåtande så jag kan förnya min sjukpension.

Jag och Per har börjat umgås en hel del igen. Vi ser på Stargate SG1 tillsammans. Nu följer jag säkert 5 serier. Det känns roligt att umgås med Per igen eftersom det var ett tag sedan. Vi har det trevligt tillsammans.

Jag har träffat en kille, men det kommer förmodligen inte att leda till ett förhållande.

Jag var hos Viveka idag och åt mat. Det är kallt som fan ute och det innebär att det är kallt inne hos Viveka eftersom hon har ett fönster öppet pga att hon röker inomhus.

Allt som allt går det väl ok för mig. Jag mår som sagt dåligt över alla tabbar på jobbet, men annars är det bra. Jag tar inte så mycket mediciner längre. Bara 20mg Abilify och 2mg Haldol. Mina vid behövs-mediciner rör jag knappt. Jag saknar Johanna. Önskar att hon ska få må bra någon gång och att hon ska finna sin väg tillbaka till mig.

Ja sedan jag skrev sist har jag varit på inflyttningsfest hos Viveka (i lördags). Det var skitkul! Jag och Staffan pratade äntligen med varandra och hade det trevligt.

Nu är jag förkyld :(